Hosanna

Min bil har backsensor.
Den indikerar när man närmar sig föremål på 60 cm avstånd.
På alla sidor.

Jag gillar att tänja på gränserna.
Det gör inte bilen.
Den piper då.
Jag ogillar höga ljud.

Det går att stänga av funktionen.
Men vad skulle jag då skriva ett inlägg om?

Han bär.
Varsamt.
Även när det inte känns så.
Det kallas tillit.
Inte min bästa förmåga.
Men det tar sig.

“Jag har ropat i ångest.
Jag har frågat mig trött.
Har du hört mina böner -
har du hört mitt rop?
Jag har ropat i ångest jag har frågat mig trött.
Har du hört mina böner? Känn ingen oro ge inte upp
Min frid ger jag dig”.

Lite cosy strandbilder från västkusten.

Campingliv på camping modell större innebär mycket folk,
många svettiga kroppar i minimala lycraplagg och klapprande foppatofflor eller flipflops.

Själv hade jag kläder på mig och lite högre skor utan stilettklack.

Smälte in lika fint som vanligt.

Lägesrapport;
Hemma igen.
Väldigt varmt.
Väldigt trött.
Rastlös.
Orolig
Trötta barn.
Mycket tvätt.
Skitigt hem.

Ni då?

Vi åker snart.
Familjen Knas och den otrevlige fripassageraren.
Men jag lägger honom därbak.
Ska han med ska han åtminstone inte få åka skönt.
Basta.

Bjuder på två bilder av skilda perspektiv.
Flygläge och i tryggheten under korkeken.

Sköt om er!

Det kan bli Tattarkaos mitt i psychokaoset.
Det kan det.
Familjen Knas i en liten låda
på en camping nära dig.

Så om jag lämnar er är det bara tillfälligt.
Jag planerar att snart vara tillbaka,
i en mer balanserad upplaga.

Kanske finns det ett nätverk att snylta på och då dyker jag upp snabbare än ni anar.
Annars får ni öva er i tålamodets ädla konst.

Ibland är det skönt att vara ensam i kyrkan.
Be en ordlös bön.
Spegla sig i dopfunten.
Bara vara sig själv.

Herr Ågren promenerar ihärdigt på mina nerver.
Har övervägt att skjuta honom men han är väl odödlig?
För evigt förpassad att ställa till oreda bland kött och hö.

Om han promenerar på mig så promenerar jag fortare,
skurar snabbare och skriker högre.

Om han vinner?
Nu kanske men inte i evigheten.

Rubriken kommer från en av Frans underbara låtar.

I vår familj hjälps vi alla åt med nattningen. Även Hårbollen.

Pastor Jansson har semester.
Han har just bestämt oss till att gå på marknad.

Oh, vad jag trivs på marknader…
… oj, var det min Pinnocchionäsa som blev lång som en stång nu?